Jag älskar verkligen att träna, bli svettig och ta ut mig. Men lite extra krydda är det ändå att få tävla. Man får mäta sig med andra och jämföra sig med sig själv och vad man presterat under föregående tävlingar/år. Dessutom tar man i det där lilla lilla extra som bara inte går att få ut på träning. Andra kanske kan, men jag saknar i alla fall den där drivkraften att ta ut mig lika mycket på träning som jag kan på tävling. Jag kan bara misstänka att det är ett ganska vanligt fenomen bland tävlingsinriktade idrottare.

 Idag stod det tempo-DM i cykel i Kristianstad på schemat och för att effektivisera det hela en aning körde vi två tävlingar på en och samma dag - vilket inte alls var dumt. Först ut var ett 10km partempo följt av ett 20km individuellt tempo några timmar senare. Det var med blandade känslor jag ställde upp. I och med min långtidsskada hade jag väl inte särskilt stora förhoppningar om någon storform, samtidigt som jag kände en grym längtan att få tävla igen och en nyfikenhet att se hur bra man kan vara efter ett så långt uppehåll. Lite rädd var jag även allt. Tänk om inte magen höll? Tänk om inte ryggen höll? Tänk om knäna strejkar? Tänk om allt börjar om igen - då lägger jag mig i ett dike och dör! Ja, jag menar allvar - jag DÖÖÖR! Eller också inte!

För att summera tävlingarna kort så kom jag tvåa! Tvåa på lagtempot och tvåa på det individuella tempot! För att göra redogörelsen aningen längre så kan man dela upp det i plus och minus:

Minus: Det regnade på vägen till Kristianstad!

Plus: Plötsligt sprack hela molntäcket upp och regnvädret bara försvann på några minuter. Istället fick vi avnjuta veckans varmaste och soligaste dag!

Minus: Det var lite tradigt att vänta flera timmar på nästföljande lopp!

Plus: Det var soligt och vi hade picknick i gräset med ett grymt trevligt sällskap bestående av ett stort gäng från Heleneholms tri team och Marianne från Ringen.

Minus: Det var grym motvind ut!

Plus: Det var grym motvind ut, vilket innebar grym medvind hem. Får jag välja så är det så jag vill ha det!

Minus: Jag blev trött och fick mjölksyra i benen!

Plus: Jag fick inte ont i ryggen, magen eller knäna och behövde således inte slänga mig i diket och DÖÖ!

Minus: Vi/jag vann inte!

Plus: Tilina och jag var bara 8sek efter Tove och Tessan på partempot  och mindre än 1sek efter Tove på det individuella tempot. Eftersom Tove är grym så är jag nästan lika grym :-)!

Dagens citat får komma från "fotograf" Lars: "Du och Tove är så tråkiga att ta kort på - ni är snoriga, stirrar bara rakt fram och svarar inte på tilltal". Till Lars vill jag bara säga: det kallas FOKUS!!!!!!

Summa summarum så är jag ändå ganska nöjd med dagen. Jag är hel, glad och känner mig stark. Med lite uppbyggnadsträning och lite mer farträning i vår så hoppas jag på en fin cykel- och triathlonsäsong nästa år. I morgon avslutas DM:et med ett förföljelselopp på bana (dvs en friidrottsbana). Förra årets tävling vann jag men har enbart svaga minnen av själva loppet. Man körde 7varv på banan och tro det eller ej men det är jobbigt!! Efter ett varv visste jag varken hur jag låg till, hur många varv jag kört eller hade kvar att köra. Tur nog råkade jag titta upp vid rätt tillfälle, det stod en man och pekade finger och jag tolkade det som ett varv kvar att köra, och jag slapp köra fler varv än nödvändigt. Det ska bli en intressant upplevelse i morgon.

Dagens tävlingsresultat finns på:

http://www.skanecykel.com/

 

Lars A

22 september 2007 23:30

Det var kanske en oaerodynamisk snorkråka som gjorde den knappa sekunden? Skämt åsido, fantastiskt cyklat! Lycka till imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...