än i går i alla fall, vilket betyder att det bara varit en regnskur idag och den missade mig :-)! Men om det inte ösregnat idag så har det i alla fall tokblåst - men hellre det.  Mallorca är väl inte känd för att vara ett blåshål men dagens vindar kan lätt mäta sig med en mycket vindig dag på Lanza. Senare skulle det visa sig att dagen skulle bjuda på fler likheter med denna i många avseenden hårda ö. Om jag inte blev trött igår så blev jag det def. idag. Morgonen började med löpintervaller (vilket enligt mig själv är tortyr eftersom det inte brukar spritta om mina ben på mornarna) som var riktigt jobbiga. Men efter en sådär 4st lossnade det lite och de sega benen hittade en fin rytm som jag lyckades hålla. Jag tror faktiskt att jag sprang dem fortare än förra veckan. 

Senare på dagen gav jag mig ut på resans sista cykeltur (far hem i morgon). Ett delmål på denna tur var Mallorcas nordvästligaste punkt (Cap de Formentor) där jag aldrig varit. Jag fick hålla hårt i styret när jag körde längs med kusten mot Port Pollenca. Samtidigt sneglade jag ut mot Pollenca-bukten och beundrade alla surfare och kitesurfare som samlats för att ta vara på dagen. Vilka hopp de kan få till! Nåväl vägen till Cap de Formentor visade sig gå uppåt, sedan neråt för att sedan gå uppåt igen mot en fyr. Det visade sig också att jag inte var den enda som kommit på tanken att styra kosan dit bort. En strid ström av bilar ringlade som en orm längs med de höga bergväggarna - och jag förstår varför. Vägen dit där asfalten bitvis påminde om Lanzas berömda infrastruktur (minst sagt knaggliga vägar för er som inte varit där) - åtminstone innan de utnyttjade EU-pengar för att förbättra den - var bedårande vacker. Efter en 4-5km kunde jag stum av beundrad se ner över Pollenca och Alucudias bukter - det var verkligen en bedövande vy. Efter ytterligare några km reste sig magnifika klippväggar med fantasifulla hålformationer precis intill mig. Bedövande var även suset i öronen av den vinande blåsten som ideligen hotade att blåsa mig av vägen. Och tidvis var jag rent av rädd, men nyfikenheten över vad som skulle komma näst var större. Så jag fortsatte mot målet. Vad som inte var bödövande var tröttheten i mina lår - berg var kanske inte det jag önskat efter, ja just det ja, gårdagens bergpass. Nu känner jag mig rejält trött, men skulle ändå inte vilja ha turen ogjord på grund av utsikten och det sköna landskapet.

Nu har jag packat ner cykeln och i morgon ska jag försöka få igång benen för ett långpass. Lite simning kommer jag antagligen även hinna med innan jag flyger hem. Söndagen avslutar dessa i mitt tycke hårda veckor. Belöningen blir arbete och vilovecka under veckan därpå.

Fredde: 3ve på Mallorca kan nog ge många roliga och tröttsamma pass. Härligt att kunna fara iväg så länge. Favvorunda? Tja, dagens pass kanske. Vid närmare eftertanke får det nog bli bergen, jag har en slags magisk hatkärlek till dem. De måste nyttjas med måtta men rätt brukade blir du hård och stark. Dock är de jobbiga och jag är troligtvis ingen duktig klättrare så jag flåsar, svettas, jobbar hårt, hälsar på getter och njuter av utsikten och vetskapen om vad de ger mig i träningseffekt :-). Vad jag vill minnas från förra året så tyckte jag även sydöstliga kusten hade några vackra fina vägar att åtnjuta. Vad tycker du själv?

 

Anna Sjöberg

13 oktober 2007 17:43

Hej igen. Nu måste jag fråga...Hur mycket käkar du egentligen för att orka med allt detta? Hur ser en vanlig dag ut? Var själv ute idag och sprang i Pålsjö Skog och jag bestämde mig för att le och säga hej till alla jag mötte...alla utom en sur tant sa glatt hej tillbaka. Så blev man genast lite gladare. Tänk så enkelt det det är. Kram /Anna

 

camilla

13 oktober 2007 18:03

Du känner väl mig - har inga problem med energibalansen normalt sett :-). Önskar att jag inte vore så fruktansvärt glupsk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...