En läkarkompis undersökte mig igår, vilket jag är ödmjukt tacksam över. Den vanliga sjukvården är ju helt omöjligt att komma till om du inte först legat döende i 3veckor. Inte heller verkar de kunna bry sig mindre om att jag tänker köra Duathlon-EM om två veckor! Läkaren trodde att det kunde vara en bakterieinfektion i munnen och skrev ut penicillin (vilket jag dessutom visade mig vara allergisk mot, vilket jag inte hade en aning om eftersom det var en 15år sedan jag åt penicillin) men nämnde även något om herpes - vilket jag avfärdade som nonsens eftersom jag tillhör de 10% av jordens befolkning som inte är smittade. Efter att det blivit värre under/efter natten lyckades jag idag få tid hos en akuttandläkare som hävdade att det just var en begynnande herpesinfektion, vilket jag även själv kommit att misstänka eftersom Lars har ett herpesmunsår just NU!!!! Jag brukar var petnoga när han har det och inte röra något som hans mun varit  i kontakt med men tydligen har han lyckats smitta mig ändå. Enligt tandläkaren smittas man oftast som barn och har det latent i kroppen, vissa får munsår andra inte. Är man inte smittad kan man tydligen få en jättereaktion första gången det bryter ut med exempelvis toksvullet tandkött, feber som kommer och går samt svullna lymfkörtlar. Dessutom hade jag tydligen afte (ofarliga blåsor man inte vet varför de uppstår, men aktiverat immunförsvar skulle kunna vara en orsak, och det låter ju logiskt) och det är tydligen dessa som gör att jag har ont i munnen och halsen. Det tragiska är att jag är hjälplös och inget kan göra som påskyndar läkningsprocessen och det gör mig snudd på vansinnig. Det är bara att vänta ut och ta alvedon när febern kommer ett par/tre gånger per dag. Enligt tandläkaren skulle jag vara glad att det inte var värre, men jag är inte det minsta glad kan jag säga, - tydligen hade jag den lindrigaste formen. Han hade sett patienter som såg ut som Dracula i munnen! Uahh vad äckligt.....

Så nu går jag här och har ont från axlarna och uppåt, har feber, känner mig superäcklig och är jättegrinig både på Lars och på mig själv för att jag inte varit mer försiktig. Jag får se hur febern utvecklar sig, med den är det omöjligt att träna och det är ju ett måste ifall jag ska kunna vara med på Powerman EM den 20/4. Just nu känns det som skit men jag har inte gett upp hoppet att jag kan vara med ännu.....

 

The voice in the ghetto

6 april 2008 18:44

Beklagar Milla, tycker det låter surt.

Ja tycker inte du ska bry dig ett skit om Duathlon EM(du vi´ll inte veta vad jag skrev här men sudda ut)

Sen fattar jag inte hur du kan erkänna vad som hänt dig, du kunde ju mörka influensa, akut näringsbrist eller va tusan som helst.

Krya på dig!"

 

camilla

6 april 2008 18:56

Klart att jag inte tänker "skita" i EM, jag ska se till att bli frisk!!! Varför skulle jag mörka - det fattar jag inte alls. Har jag tur så kommer jag aldrig mer få det igen, hoppas det (det är ju bara 1 av 5 som får munsår). Och det kunde varit värre, jag ser normal ut, bortsett från att mitt tandkött är rött och jag har feber o känner mig sjuk typ! Hellre munsår än sår och blåsor på ett helt annat ställe - hua!

 

Linda

6 april 2008 21:19

Skönt ändå att du fick hjälp med att reda ut vad som var problemet. Det är ännu mer frustrerande att inte veta vad som är fel. Lider med dig. Det var ju inte längesedan jag också mådde kass och låg på sofflocket. Även om du skulle missa EM så kommer det fler tävlingar. Det viktiga är att bli frisk nu. Ge inte upp!

http://www.lindaeriksson.com

 

Anna

6 april 2008 22:42

Lilla gumman. Jag lider med dig. Du lät verkligen ynklig i telefonen idag. Men du kommer att bli frisk och behöver du peppning är det bara att ringa! Kramis!

 

camilla

6 april 2008 23:42

Min läkarvän ringde och har nu skrivit ut något medel som tydligen kan hindra att det blir värre och därmed påskynda läkprocessen ett par dagar. Varje dag är ju guld värd så jag tackar ödmjukast och tar emot. Surfade upp några riktigt otäcka bilder på nätet - hade jag sett ut så hade jag först gått ut och spytt och sedan hängt mig i trappen. Det räckte med att vakna och vara helt flammig på hals, under armarna och på magen av penicillinet. Fan, man skulle fått det som liten så hade man kanske sluppit en så stark reaktion....gilla läget är det något som sagt.....tycker jag gör det dagligen nu för tiden....lugn o fin som en filbunke det är jag......försöker i alla fall....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...