… men skit i det, för det är ovidkommande! Vad som däremot är vidkommande är detta seklets så här långt mest överlägsna uppfinning, tillika oöverträffade och aldrig så underskattade i-landsprodukt med stort I.

Jag pratar förstås om Handsfreen! (Eller HF:en som jag brukar förkorta den.) Ett oslagbart hjälpmedel i den tidspressade vardagen och ett vitalt redskap för att förkorta och förenkla tidsanvändandet. Vi snackar synergieffekter på hög nivå här!

Handsfreen är utan tvekan, näst efter solglasögon med fotokromatiska och kontrasthöjande glas, människans största tekniska genombrott i modern tid, det vill säga efter år 2000. Längre tillbaka än så kan jag inte uttala mig om, ty då var jag bara ett barn utan rationellt tänkande, logiska resonemang, kritiskt utvärderande, visionärt vältrande och alla andra sådana icke-önskade egenskaper som förkrånglar livet något alldeles oerhört, efter att de succesivt äntrar ens själ mer och mer för varje år som går.

Hur eller hur så ska jag nu konkretisera mina hyllningsovationer till den förträffliga HF:en och dess överlägsenhet.

Redan i HF:ens begynnelse, på den tiden den hade en sladd som var tvungen att kopplas till mobilen och leda hela vägen till örat, innebar det en oerhörd möjlighet. Jag minns första gången jag kunde diska SAMTIDIGT som jag pratade i telefon! Där stod jag i diskhon, med lödder upp till armbågarna och utförde ofrånkomliga förpliktelser och pratade i telefon! Att inte behöva vänta till efter man har diskat innan man använder telefonen är ju underbart. Ett 20 minuter långt diskande följt av 20 minuters telefonpratande innebär inte längre en total tidskonsumtion på 40 minuter, utan det stannar vid blott 20 minuter! Och detta får såklart konsekvenser. Alla ”måste-samtal” behöver inte inkräkta på ens fritid, utan kan enkelt kombineras med andra tråk-saker, typ diskning.

Efter att något geni på ett godtyckligt telefonföretag uppfann Bluetooth istället för en massa sladdar som hänger i vägen, ja då är fenomenet fulländat. Hon (eller han, om det var en han, det är viktigt med genus-perspektiv!) borde ha Nobels teknikpris!

Och så har vi det estetiska. Det ser ju urknasigt och ärkefånigt ut att springa omkring på stan med en näve uppkörd i huvudet. Dessutom får man cancer i öronen om man inte använder HF, det är jag nästan säker på. I alla fall känner jag hur det susar och brusar i huvudet de fåtaliga gånger jag, huvaligen, tvingas hålla telefonen med handen, som på neandertal-tiden (dvs. innan år 2000), beroende på att batteriet i HF:en tagit slut och jag, Gud förbjude, glömt laddaren hemma, trots att den borde ligga i min man-bag så att jag alltid har den med mig och inte hamnar i plågsamma, ovan beskrivna situationer.

Just nu håller jag på att utveckla en teknik för att äta samtidigt som man pratar med Bluetooth utan att det hörs.

Tack för ordet, säger Daniel som lyckats hacka sig in på Camillas blogg och på ett egocentriskt maner uttrycker sina vurmer.

 

camilla

7 augusti 2008 23:48

Tack Daniel för ditt underhållande kåseri om kärleken till din hf som sitter fastklistrad vid ditt högeröra 22h/dygnet. Dock lämnar fortfarande din teknik att kombinera tal och födointag en del att önska.

Dock tycer jag nog att du för läsarna presenterad vem du är ganska väl då du fått med flera kännetecknande nyckelord såsom:

manbag, solglasögon samt ditt förhållande till diskning (som du ju EGENTLIGEN gillar). Vad jag emellertid saknar är några ord kring skogen och orienteringens magiska värld. Du fick iofs med din rädsla för cancer, dock ej hudcancer som du hela sommaren skrämt upp mig med att jag kommer få efter alla dessa gemensamma luncher utan solfaktor 53 en halvmulen dag. Att jag dessutom tillbringat två dagar på stranden har jag inte vågat berätta förrän nu! Inte heller ser jag ett uns av politisk propaganda från ett icke socialistiskt parti nära dig...men detta kanske kommer vid nästa tillfälle :-).

 

Daniel

8 augusti 2008 08:42

Jag sparar några godbitar till senare! Kan ju inte avfyra alla mina ess i rockärmen under ett och samma inlägg!

Men misströsta inte! I tanken pyr det av ännu icke publicerade anekdoter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...