Gästbloggare: Daniel Runemalm

Söderslätt. Smaka på ordet. Söööderslääätt!

 Man kan bli gråtmild för mindre. 

Milsvid åkermark sprider ut sig och kraftstolparna försvinner bort mot horisonten i Skånes svar på Montanas hav av gräs. Fåtaliga vindpinade och ihåliga pilträd kantar vägen och på fälten ligger betorna i stora högar och väntar på att de diselluktande 60-talstraktorerna ska komma och hämta dem.

Tar ett djupt andetag och insuper den tjocka doften av jord, höstsådd, vissna majsplantor och smutsiga bönder. Äntligen vänder jag upp cykeln och känner hur motvinden gräver ner min barm, urholkar mitt psyke, undergräver min vilja och förnimmar hur blåsten ryter som en stångjärnshammare i hörselgångarna. Det är som att träna på att bli döv.

Passerar Östra Grevie, Västra Värlinge, Fuglie och andra pittoreska  lantortsidyller. De mörka molnen ger i från sig sitt innehåll och i den kraftiga vinden landar de små dropparna vertikalt på kinderna så att det sticker så där härligt, gudomligt, praktfullt så att misären når helt nya och tidigare inbillat ouppnåeliga höjder.

Enstaka måsar hoppar omkring i den geggiga höstsådden och mot skyn flyr svanarna i pilformationer mot södligare breddgrader. Den ödsliga stillheten hade varit monumental om det inte varit för den kraftfulla vindens dånande brus i den analkande skymningen.

Söderslätt - How we just love the place!