Det är pinsamt, löjligt och smått barnsligt att en fullvuxen kvinna i sina bästa år och som trots hjärnskakning fortsätter tävla är rädd för sprutor. Ja så är det faktiskt, jag ogillar skarpt nålar och vid ett tillfälle fick jag tom blodtrycksfall eferåt. Jag har funderat en del på varför. Det är inte smärtan i sig för den är ju i ärlighetens namn ganska ovidkommande. Istället tycker jag det är synnerligen obehagligt att sticka in ett smalt spetsigt föremål i mig och samtidigt spruta in någon typ av vätska. Smärtan efteråt (som jag av någon outgrundlig anledning alltid får) är egentligen väldigt hanterbar. Ponera att jag haft den smärtan i form av träningsvärk efter ett fyspass och jag hade knappt reagerat. Men jag kan inte lura mig själv, jag vet ju att armen är spänd och öm för att något sprutat in ett gift i mig (förvisso för en god sak) och helt plötsligt känns det 100 gånger värre, ja armen är snudd på obrukbar. Idag fick jag två sprutor, en i varje arm. På vaccinationscentralen kom de på att det var mycket bra ifall jag tog Twinrix och Polio inför Malaysia. Jag har Havrix sedan tidigare och undrar givetvis varför läkaren inte rekommenderade mig Twinrix från början så hade jag ju sluppit en spruta. Nåja, ju fler sprutor jag tar ju bättre kanske jag blir på att få dem - en sak är säker dock. Hålet i plånboken blir i alla falla större och större.