I söndags gick Challenge Copenhagen för första gången. Det var en speciell känsla att bara behöva åka över sundet för att tävla en stor internationell tävling som nästan kändes som hemmaarena iom att det var så nära och flera bekanta var med och hejade. Dessutom ställde verkligen köpenhamnsborna upp och hejade, 125 000 åskadare var tydligen på plats. Eftersom Zurich blev inställt pga min krånglande vad var jag extra glad över att komma till start till den här tävlingen. Men det var på håret att hela tävlingen blev inställd. Dagen innan drabbades Köpenhamn av värsta ovädret på 35år och gator och källare svämmade över (kloakvatten). Arrangörerna jobbade livet ur sig och beskrev på morgonen hur tempohjälmarna legat och flytit som båtar på öppet hav i växlingsområdet samt att hela ställningen med 1700 omklädespåsar blåst ner. På simningen kunde man inte lägga ut tillräckligt med bojar eftersom inget höll. Trots det genomfördes tävlingen för att vara ett förstagångsarrangemang på ett strålande sätt.

Extra plus får de på grund av sitt fina omhändertagande av oss proffs, boende på förstaklassigt hotell och otroligt trevligt bemötande för att nämna några exempel. Det borde även vara unikt att CEO:n  (Felix Walchshöfer) för en hel organisation är ute längs med banan och hejar på de aktiva. Både på cyklingen och på löpningen fick jag personlig peppning av bästa slag. Tack Felix :)!

Själva tävlingen började i regn och avslutades i strålande sol. Vattnet låg spegelblankt men höljt i suggestiv dimma så sikten var lite begränsad. Som väntat kom jag efter i simningen och upp ur vattnet var jag 15min efter täten med Lisbeth Kristensen, Hillary Biscay, Rebekah Keat och Belinda Granger. Trots personbästa finns mycket tid att kapa här och tre gånger höll badmössan på att halka av, otroligt irriterande, så nästa gång blir det dubbla badmössor på. Trots att jag råkade köra fel på banan i inledningen (regn, dimmiga glasögon och koner överallt) så avancerade jag upp till en 3dje plats på cyklingen. Arrangörerna hade jobbat hårt för att undvika drafting bla genom att släppa oss i mindre grupper med 5-10min mellanrum ändå förekom det. Bland annat körde jag först om ett par proffsdamer för att sedan bli ifattkörd av dem igen (då draftande bakom nåong age group). Jag valde då att göra en uttryckning vilket jag visste skulle kosta mycket energi. Men jag hade ingen lust att ligga i en grupp där jag själv var den som drog och dessutom riskerade straff. Väl ute på löpningen insåg jag direkt att det inte skulle bli någon 3.00 - tid istället struntade jag i klockan och försökte bara hitta en stadig rytm. Vid ca 32-34km insåg jag att jag inte skulle ha chans på en 2dra placering, men jag är ändå klart nöjd med mitt brons. Löpningen var annars helt fantastisk med

tanke på allt stöd längs banan och alla som skrek och hejade fram mig. Tack alla ni som var där och hjälpte mig fram till målet. Vann gjorde en strålande Rebekah Keat som fullkomligen flög fram.

Resultat:

Rebekah Keat, Australia, 8:54:36
Belinda Granger, Australia +20:49
Camilla Lindholm, Sweden + 32:19

Dessvärre kom firandet av sig iom att jag drabbades av magsjuka med feber och allt som brukar följa med just denna åkomma. Faktum är att jag redan i loppet kände mig lite konstig men reflekterade inte nämnvärt över det, det är nämligen inte så ovanligt att ha ont i magen under en Ironman. Frågan är vad källan är, dåligt mat eller kloakvatten i sjön där vi simmar. Det får jag nog aldrig riktigt veta. Hoppas dock att jag snart är på bättringsvägen så att jag kan börja förbereda kroppen på Zofingen om tre veckor.

Nedan är några bilden före, under och efter :)!

Snälla coach kan jag inte få träna redan i morgon - jag mår bra, har bara lite ont i magen (timmarna innan jag börjad spy helt hejdlöst) 

Första delen av cyklingen var lite blöt, notera den nylagda vattenpölen till höger

Yrvaken denna tidiga morgon? Är man en lite långsammare simmare som jag måste man ha den absolut bästa våtdräkten på marknaden

Målgång :) 

Camilla ger high 5 till Magnus Magnoy och Sofie :)!  

Någonstans på löpningen. Okej, löp inte som jag med hälen i först och sträckt ben :).

En sammanbiten Camilla tar emot vätska av Patrik. Hans kommentar: det var ju inte lönt, hon tog en klunk och kastade den sen, nu får hon ingen mer :)