Kort version: jag kom 7a och är under omständigheterna nöjd, men vet samtidigt att jag kan mycket bättre.

Lång version: eftersom jag anmälde mig sent fick jag tydligen inte placera min cykel bland de andra i min klass, utan blev hänvisad till någon "slaskplats" i ett hörn. Det kom aldrig att påverka min placering men kunde i teorin ha gjort det eftersom den var betydligt mer svårtillgänglig. Efter att ha sprungit en obl. loop i växlingsområdet kunde de andra i elitdamerna springa rakt fram till sina cyklar som var placerade precis vid utgången medan jag fick springa tillbaka en bit och krånga mig in bakom ett staket för att hämta min. Nåväl det visade sig vara av underordnad betydelse för vad som komma skulle. Då är ca 10sek tapp vid varje växling ingenting.

 Första sträckan var 15km löpning (som dock var för kort och det var tur :-)). Taktiken var att ta det lugnt och det lyckades jag med. Faktum var att jag höll mig i det bakre fältet under stora delar av löpningen - det är sjukt vad snabbt vissa av tjejerna springer.  Michelle Lee (fd maralöpare med pers på 2.3?) ledde en tätgrupp på 3-4personer som var långt före. Själv växlade jag in som 8a och ut som 9a. Sista två varven (av totalt 6) sprang jag emellertid om 3 personer, så den konservativa löpningen gav resultat. Cyklingen var 3 varv (6mil) på en teknisk och blåsig bana och vi var 5st som cyklade ut ungefär samtidigt. Vid utfarten saknades vid tillfället en funktionär, men eftersom konerna visade höger så svängde alla däråt och så också  jag. Det visade sig vara helt fel och efter 12km och en hel del irrande i staden, cyklandes på stora trafikerade vägar, flera stopp bla för ett förbipasserande tåg och vägval, korsandes över en järnväg kom vi till slut ut på tävlingsbanan igen. Vi fick tillåtelse att fortsätta (vi hade ju inte direkt vunnit på vår väg som dessutom blev några km för lång) och ganska snabbt lämnade jag min grupp bakom mig och började beta av tjej efter tjej. Det var inte jättekul att börja cykla om age group-tjejer men i början av sista varvet cyklade jag till slut om två tjejer från elitklassen och det kändes skönt. Dessutom visste jag att jag  låg först i min felkörningsgrupp. Jag vet inte hur mycket jag tappade men tillräckligt för att Lars skulle tröttna, packa ihop sina grejer och gå till bilen (jag mötte honom när han var på väg till bilen). En av elittjejerna jag cyklade om var Maja Jacober. Henne hade jag växlat ut drygt 3min före på löpningen. Tots att jag med lätthet cyklade om henne inför sista cykelvarvet så hade hon ändå 1min bättre cykeltid än jag i resultatlistan, och jag var nästan 8min efter bästa cykeltid. Trots min dåliga tid var det långt ifrån sämsta cykeltid  - snacka om extremt stort spann på cykeltiderna. Jag förstår inte hur det kan diffa så mycket men kanske sprang de för hårt i början. Rusa i början kan kosta mer än det smakar och under sista löpningen tappade jag heller inte lika mycket mot de bästa. Efter en usel sista växling kunde jag till slut komma i mål som 7a vilket jag tyckte var godkänt under omständigheterna. Tyvärr var det bara jag och danskan Pia Michelle Folsing i min felkörningsgrupp som valde att fullfölja loppet. Varför vet jag inte, men kanske tyckte de andra att det inte var någon idé! Sammanfattningsvis fick jag ett kvitto på att cyklingen antagligen funkar ganska bra men även att jag måste förbättre min löpning markant. För att hänga med de här tjejerna måste jag nog ner på tider som ligger på 35minuter och dit har jag jag fortfarande långt. Så nu gäller det att träna som en tok.....:-)

Nu har vi kommit fram till vårt hotell som är ett gammalt kloster på landsbygden 10min utanför Horst där tävlingen går. Hotellet är fullt av duathleter, däribland ett gäng danskar, som ska tävla i morgon. Av någon anledning tog resan toklång tid och vi var inte framme vid vårt hotell förrän kl 00.30 Sista biten var det ganska många svängar och avfartsvägar att hålla reda på, för att inte tala om när vi skulle hitta till Kristian Hallstens sovplats i Horst. Då var det grymt bra att ha en Wayfinder Navigator i mobilen att plocka fram. Det gick kanon! Idag tänkte jag testa cykelbanan som ska vara teknisk. Igår när vi kom hit mitt i natten blåste det rejält så det ska bli kul att se hur det känns på banan. Dessa två anledningar kan annars vara förklaringen till de på pappret ganska mediokra cykeltiderna från förra året. Ja sedan har jag lite att pyssla med i form av incheckning och racemöte mm.

Tack för alla lyckönskningar! Nu har jag snart fixat de sista justeringarna som alltid (varför är det så?) uppstår precis innan man ska åka. Jag kommer ta med dator till Holland och hoppas kunna uppdatera därifrån. So long!

Nu känns det som att det mesta är klart för avfärd. Jag har packat nästan allt och cykeln är så klar den kan bli. Eftersom däcken är nylimmade fick jag inte ut och cykla på dem. Tack för lånet av framhjul Eskil, jag ska vårda det med kärlek då jag vet hur mycket du håller detta hjul kärt!!! Vidare har jag plaskat omkring lite slött i poolen i morse för att sedan springa ett kort löppas innehållande några progressiva 600ingar. Det där passet hittade nog Bo på för att ge mig självförtroende - alla kan springa fort i några hundra meter:-). Efter lunch fick jag massage och korrigering av ryggen. Kotorna brukar alltid peka lite hur som helst på mig. Idag fick jag även lite bonusmassage av nacke/huvud - mmmm skönt!  Jag tycker mig gjort allt jag kunnat och nu får jag hoppas att benen chockar mig och börjar presterar på den nivå som jag vet att de kan göra. Men lite nervöst är jag eftersom jag är osäker på hur bra min kropp kan prestera just nu och därmed blir det svårt att lägga upp någon taktik. Men min taktik är att försöka undvika att dras med i något hetstempo i starten och i stället ta det lugnt och känna mig för i början.  

Det här var ingen favoritdag! Det mesta som kan strula har typ gjort det  och jag ogillar skarpt att inte ha kontroll! Dessutom är jag vansinnigt trött på att inte bli tagen på allvar och få gliringar (även om de till viss del var på skämt) när jag är som mest sårbar! Så idag har jag fått anstränga mig lite för att inte hetsa upp mig eftersom upprördhet kostar energi. Den energin behöver jag nämligen spara till helgen. Morgondagen kommer säkert bli bättre, det känner jag på mig! Träningsmässigt blev det ett ganska lugnt cykelpass och till råga på allt har cykeln nu fått sig ett par finjusteringar samt blivit utrustad med min Polar hastighetsmätare, vilket jag har Patrik och Martin på Bike Pro här i Malmö att tacka för. Tack tack!  I samband med hjulbytet kommer förhoppningsvis även kadens- och wattmätaren på i morgon. Positivt idag var också att HV71 i sann småländsk anda vann mot Linköping ikväll. Fortsätt så nu! En annan ganska kul grej som inte har med varken triathlon eller hockey att göra är att Lars kom hem och berättade om en kille vars hemadress var Snorreslidan 6. Det ska visst ligga i Knäred. Dit kommer jag aldrig flytta! 

...för att åka till Holland. De flesta runt omkring mig tycker jag är dum och snudd på vansinnig som åker till ett EM i ett tillstånd långt ifrån toppform. Men det struntar jag i, och den enda som verkar förstå hur viktigt det här är för mig är min tränare Bo, men som även har fått mig att inse att jag milt sagt knappast lär överprestera där nere. Får jag bara in detta i mitt huvud så lär jag knappast ta skada av tävlingen utan tvärtom kan det vara ett mycket bra träningspass inför Braslien. Det låter sjukt men jag ska alltså se EM som ett träningspass!

Mitt beslut grundar sig på dagens löppass som var ett litet test och bestod av ett innervarv (2.85km), 2 stegringslopp, 1x2km, 2 stegringslopp, 2x1km, 2 stegringslopp, 2x1km och 2 stegringslopp - allt i stegrande tempo. Bo hade satt upp ett gäng tider som jag var tvungen att klara om det över huvudtaget skulle vara lönt att åka. Bosses tider brukar alltid vara enkla att hålla, så håller man dem inte (som lördags tex) ja då är det något som är ruskigt fel i kroppen. Jag höll de uppsatta tiderna som iofs var ganska mediokra men känslan av att springa i tjockmatta är fortfarande där även om pulsen är normal. Jag har sprungit betydligt bättre bara för någon vecka sedan men har även sprungit sämre pass (tex efter min förkylning :-)). Det positiva är i alla fall att jag inbillar mig att det kändes aningen bättre än i lördags. Fyra dagar till borde kunna innebära ytterligare förbättringar. Roligast idag var annars att Bo påpekade minst tre gånger att passet i sig inte "...var någon träning..." vilket fick mig att undra: vad är då träning?  Om inte detta var träning så var nog morgonens simning den enda träning jag bedrivit idag!

...har det varit idag. Dagen började med att jag fick besök av en kvinna som håller på med kost och kostanalyser (www.kostverkstaden.com)  och som är särskilt intresserad av just idrottare. Det var ett trevligt samtal och jag hoppas att hon kan hjälpa mig med flera saker inom just det området. själv anser jag mig ha ganska bra koll på läget men hon är betydligt mer kunnig och kan förhoppningsvis hjälpa mig med vissa specifika problem jag har och som vid första anblicken inte verkar kostrelaterade. Mer om det vid ett annat tillfälle. Därefter var det bara att rusa iväg till nästa instans - massage, för att sedan susa vidare till jobbet. Efter jobbet träffade jag min tränare Bo för att få lite pepping nu när kroppen känns som misär och sedan har jag även hunnit med att handla mat och simma lite......phu, nu tänkte jag snart gå och lägga mig så att jag hinner sova några timmar tills jag ska upp och simma igen...

Idag har det verkligen känts som vår här och jag kände mig manad att plocka fram solglasögonen inför dagens cykeltur med Rickard. Det är svårt att avgöra men det är möjligt att dagens pass kändes aningen lite bättre än gårdagens cykelpass på ca 3h tillsammans med Martin. Dagens distanspass inkluderade i alla fall 6x3min intervaller och medan Rickard tyckte att vi körde fort tyckte jag att vi körde katastrofsakta och uselt. Det saknas power och stuns i benen och pulsen vill inte riktigt svara. Det är bara att hoppas att det kommer gå lite fortare när jag byter till snabba däck (för de jag har nu är punkatåliga men allt annat än snabba) och hjul. En stund efter cykelpasset sprang jag en timme progressiv löpning med ungefär samma känsla som under cyklingen. Jag har inga problem i it3-farter, men så fort jag vill trycka upp farten så blir jag bara seg  och mjuk i benen. På slutet blev jag toktrött!

Igår gjorde jag en sökning på google och där stod att det tar ca 3ggr så lång tid som antalet feberdagar  för kroppen att komma tillbaka till den nivå den var på innan febern. I så fall hinner jag precis ta mig tillbaka till normalläget, men knappast få någon superform. Men om det stämmer så kanske jag kan ställa upp ändå - det hade varit kul!