I går gick Challenge Kraichgau (en halv Ironman söder om Frankfurt) känd för sin utmanande cykelbana. Igår var dock utmaningen på ett helt annat plan. Jag hade verkligen sett fram emot loppet eftersom jag trodde att det var ett lopp som skulle passa mig samt att jag kände mig i mycket god form. Veckan upp till tävlingen drabbades jag emellertid av en förkylning med snuva och extrem hosta som höll mig uppe hela nätterna. Efter några trevande träningspass valde jag ändå att åka ner och försöka genomföra tävlingen.

Tävlingen gick i Bad Schönborn som ligger i ett naturskönt vinområde och just nu sparrisområde till Patriks förtjusning. Färsk sparris är verkligen mums. Fram till tävlingsveckan har vädret tydligen varit lika uselt som här i södra Sverige men nu fick vi verkligen avnjuta högsommarvärme med 31-33 grader på tävlingsdagen vilket gjorde att vattnet hann värmas upp till mer behagliga 20grader (15grader i början av veckan). Det fick även växtligheten att explodera ut i blomning och antagligen fick jag känningar av pollen då mina ögon kliade och halsen kändes raspig. Snuvig och hostig var jag sedan tidigare så det är svårt att avgöra huruvida jag blev sämre av det.

Min stora oro var emellertid, varken snuva, kliande ögon eller värme utan hur jag skulle kunna genomföra loppet utan att hosta. Hostan verkade dessutom provoceras av fysisk träning  och Patrik gjorde ett hästjobb med att försöka massera bort de muskelspänning som bildats i rygg och mage av alla hostattacker. Men när jag natten till loppet endast hostade några gånger kändes det som om det skulle kunna gå vägen ändå. Men jag hade fel. Hela loppet kändes som i slow motion där ingenting hände när jag försökte trycka på. Den enda utdelning jag fick genom att ta i var hårdare hostattacker. Löpningen som skulle bli min paradgren blev en enda stor hosfest med extrem kramp i diafragman som gjorde det svårt att andas tillräckligt djupt. Ändå lyckades jag springa på 1.28, långt under min kapacitet men betydligt fortare än många andra och det måste varit en lustig syn att bli omsprungen av mig vrålhostandes. Daniel Liljedahl som också var med sa efter loppet: "jag hälsade på dig och det enda svar jag fick var en massiv hostattack". Efter loppet fick jag höra från Challange-organisören Felix Walchshöfer att han varit lite orolig då jag inte tycktes andas ordentligt. Sammantaget är jag naturligtvis extremt missnöjd med min 9onde placering men vet samtidigt att jag är betydligt starkare än så. Förkylningar ska man inte leka med. Näst på listan står att göra en allergiundersökning samt lite andra undersökningar för att klargöra mina andningssvårigheter. Sen gäller det att stärkt blicka framåt mot nya tävlingar.

 

The Voice

8 juni 2010 09:00

Du ska nog verkligen tänka på o tagga ner. Tycker inte ens du skulle åkt dit faktiskt om det e som du säger. Sen så blir man alltid skitkass efter en hög topp men kan sedan bli ännu bättre på ca 15-20 dagar (egen erfarenhet).
Mjau!!

 

Anna

11 juni 2010 09:01

Hej!

Trist med tävlingen men nya tag. Dock nog svårt att göra allergiundersökning mitt i "allergisäsongen".

Jag undrar lite hur du tränar ca två veckor innan en viktig tävling och hur du tränar sista veckan innan? Har du lust att dela med dig?

Mvh
Anna

 

camilla

11 juni 2010 21:01

Det är lätt att vara efterklok och antagligen var det inte helt optimalt att köra tävlingen. Men gjort är gjort och nu får jag fokusera på nuet och framiden inte älta det som varit.Ja Anna det kan det säkert vara, jag kommer dock göra lite andra tester för att se vad som hänt med kroppen.

 

Bella

12 juni 2010 21:49

Akta sa du inte far hjärtmuskelinflammation!! Skot om dig och krya pa dig!
Kram

http://www.intuition-ltd.co.uk

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...