I morse när jag steg upp mötte min syn något suspekt mörkt halvmåneformat föremål på golvet. Eller nej, de var flera, 6 för att vara exakt. Det visade sig vara några mindre angenäma hårdhurdade bruna larver som letat sig in under dörrspringan. Plötsligt var det uppenbart vad den grusfyllda, blåa "tygkorven" som legat för dörren var till för. Dess syfte var inte alls att förhindra drag utan fanns där för att förhindra dessa äckliga maskars framfart. På vissa platser besväras man av kackelackor - här alldeles uppenbart av hårda maskar som "plonkar" när man tappar dem på stengolvet.

Idag har reg. och race briefingen varit. Det blev en snabb historia då de knappt sa något. Inte heller blev jag så mycket klokare över hur växlingsområdet kommer att se ut. Kanske inte så underligt att nästan ingen av proffsen var där - och det på ett möte för just proffsen. Idag har även Lars och jag simmat tävlingsbanan, vilket gick oroväckande långsamt. Det är en ganska stark ström som drar en till starkt till vänster. Så lite klagan igen - var tog det sköna vädret som vi hade i början, dvs 27-28 grader. Idag har det varit ännu varmare än igår och 2h innan solen går ner är det fortfarande 32grader (annars brukar det kyla av väldigt snabbt här) och en luftfuktighet på närmre 80%. Vad hände med de utlovade 20-25 graderna som det stod  att Floripa har så här års. Ja och så är det snudd på att det inte blir våtdräkt, vilket enbart hänt en gång tidigare. Jag måste nog börja be kvällsbön fram till tävlingen då jag jag verkligen är i behov av det.  

Nu börjar de svämma in över staden. Triathleterna!  Kisar man ut över vattnet ser man åtminstone alltid minst en gummiklädd figur som försöker behärska vågorna. Överallt trotsar de den vilda trafiken genom att cykla och springa på vägarna där bilar tidigare haft ensamrätt. Det är modigt, dumdristigt och rent av fårskalligt och så sent som igår höll jag själv på att stryka med. Lars rädsla över att förlora mig yttrade sig genom att han började råskälla på mig att jag skulle cykla närmre dikeskanten. I realiteten skulle det innebära att jag cyklade i diket! Om jag/vi bara lyckas överleva fram till söndag ska det nog inte bilarna bli ett problem eftersom de kommer stänga av vägarna för all biltrafik - skönt är en underdrift. Värre då med den värmebölja som dragit in idag och som ska stanna över helgen. Det är tokvarmt med sina blöta och fuktiga 33 grader. Lite acklimatiserad har jag nog dock blivit då jag just nu sitter och fryser i 25grader. Jag skyller på den fuktiga vinden som kyler mig.

Idag öppnade även expot vars priser var jämförbara med de hemma. Dock måste jag få påpeka att det finns många grymma triathlonkläder här som jag gladeligen skulle vilja ta med hem.  

Idag har det legat ett tjockt grått täcke över Jurere där vi bor. Bara genom att gå utanför dörren har håret blivit genomvått och allt som en en gång blivit vått här har envist nog förblivit så. Dagen för min del (Lars är på egna cykeläventyr) har inkluderat lite fart på cykeln - det kändes oroväckande segt. Kanske svarar min kropp dåligt på vila, vad vet jag! Dessutom har det blivit lite simning i det oroliga havet. Jag passade på att smaka på vattnet, om än ofrivilligt när jag skulle säga några ord till Lars mitt i en våg. Det var salt och fick mig att klökas några gånger. Det är detta som är nackdelen med saltvatten - fördelen är att man flyter och det är värt några kallsupar.

På eftermiddagen tog Lars och jag oss ner till city för att ko lla in shoppingutbudet. Det är lågsäsong här, vilket innebär att de flesta butikerna är tömda och igenbommade sedan ett bra tag tillbaka. Ska man handla bör man nog ta sig till Florianopolis stad ca 35km bort. Jag lyckades ändå ödsla lite pengar på en ny bikini som visade sig vara nästan onödigt billig. Kvinnan i affären försökte först lura på mig en stringbikini med argumentet att detta var Brasilien. Detta må vara Brasilien men jag kommer mestadels spendera min tid i Sverige och någon stringbikini tänker jag inte spatsera i här hemma. Däremot blev det något mellanting mellan en "vanlig" bikinitrosa och en string (fast mer lik en vanlig).

Angående löpbanan så är det som jag tidigare berättat väldigt backig. Igår gav mig Ken rådet att både gå uppför och nerför backen. Det hade han gjort när han tävlat här. Jag kan tänka mig att gå uppför men nerför borde jag nog kunna springa - så krossade tror jag inte låren blir. Vi får se.

Pga svårigheten att få ett boende till ett rimligt pris valde vi att boka boende genom ett amerikanskt företag som "hyrt" några hotell här Florianopolis. En av ägarna, Ken, har tydligen gjort 53 IM och har ett personbästa på Hawaii på 8.25 någonting. Det tyckte jag var ganska imponerande.

Igår cyklade vi banan - det var visst inte med buss vi skulle åka som jag först trodde! Att jag trodde det beror på att banan går på motorvägen. Men tydligen var det helt okej att cykla på den en söndagmorgon kl 6.30 - så det gjorde vi. På den turen pratade jag bla med en tjej som gjort Kalmar förra året. Det visade sig vara Kristin Lie från Norge som valt att åka med samma företag - helt otroligt! Banan består av två varv med en vändpunkt på varje varv så du kör tillbaka samma väg som du kom. Det gillar jag eftersom du kan se hur du ligger till. Banan inkluderade 2 riktigt långa backar som du kör över 2gånger/varv. Där emellan är den ganska flack och lättcyklad men väldigt vindkänslig och som prognosen ser ut nu kommer det blåsa ca 8 m/s på söndag vilket tydligen är ganska normalt.  

Förutom Kristin, någon tysk och vi består gruppen enbart av amerikanare och någon kanadensare. Säga vad man vill men amerikanare (åtminstone dessa) är verkligen ett extremt lättpratat folk.  

Sorry - det blev inget bloggande igår. Jag tar igen det idag istället. Vi har trådlöst nätverk på hotellet, vilket är fantastiskt! Éfter mycket om och men är vi nu på plats - jag gillar verkligen inte att resa, däremot att befinna mig på för mig nya platser :-). Dessutom känns det alltid som ett lotteri om man ska få med all packning eller hinna med sitt anslutningsflyg. Idag fick vi åtminstone cyklar och min väska, men dessvärre inte Lars ena väska med kläder och diverse andra saker. Den fortsatte söderut men lovas vara här idag vid 8-9tiden (5h förskjutning). Annars har jag idag plockat fram mitt mest aggressiva jag - Camilla the bitch Lindholm. På Sao Paolos flygplats hade vi ungefär 2.5h på oss att ta oss till vårt transferflyg - dvs gott om tid! Men icke! Först måste man stå en evighet i kö för att komma åt sitt bagage (man måste ju checka ut eftersom vi skulle fortsätta inrikes), efter det var det "bara" att ta sig till inrikesterminalen för att checka in. Där inne var det typ kaos - fullt med irrande brasilianare och ovanligt slö incheckningspersonal som slog världsrekord i ineffektivitet. Efter att ha stått och småpratat med ett trevligt dansk/norskt par i typ en timme utan att kön knappt rört sig förstod vi att vi inte skulle hinna att checka in. Särskilt inte som det verkar vara praxis i det är landet att argumentera om precis allt, tex om väskan måste checkas in eller inte! Säger personalen att den så måste - LYD! Hur svårt kan det vara? Eftersom vi hade alla våra "taggar" på vårt bagage och redan ett boardingcard så tyckte jag att vi kanske kunde få gå före och bara lägga våra väskor på bandet - det tar typ 1min. Till saken var att jag argumenterade ganska starkt för detta medan Lars höll sig lugn i bakgrunden och intog rollen som den gode. Till slut fick jag igenom mitt förslag men oj vad folk runt omkring mig blev arga. De skrek och fäktade med armarna och sa säkert en massa elaka saker. Själv förstår jag inte ett ord portugisiska så jag kunde inte bry mig mindre. Vi och det dansk/norska paret kom i alla fall med planet med typ 1min marginal. Jag skämdes lite för mitt beteende men hade verkligen inte lust att missa 8.10flyget eftersom nästa gick 13.00 Till skillnad från de andra hade vi ju ändå boardingcards och tags på bagaget.

Idag har jag även hunnit med att springa en liten tur på banan eftersom den går alldeles utanför dörren där vi bor. Den biten jag sprang var allt annat än platt - jisses vilka backar. Det var knappt jag orkade springa uppför vissa och då är jag ändå pigg. Undrar hur det ska gå på tävlingen. Väderleksmässigt är det fint, sol och 27grader vilket är härligt. Det är möjligt att det är lite väl fuktigt för min smak men det kan jag inte göra något åt, så det är väl bara att gilla läget. I morgon ska vi åka cykelbanan med buss samt ta en cykeltur och förhoppningsvis testa min nyinköpta bikini och mina hot pants som jag köpte innan avfärd. Stranden ligger bara några minuters gångväg bort. Återkommer då.

Idag har jag varit lite öm efter Raffis behandling - som jag antar att man bör då han inte är så mildhänt. Annars har jag även fått helkroppsmassage idag, och den gjorde inte det minsta ont, tvärtom så var den väldigt avslappnande och skön. Som grädde på moset fick jag även huvudmasage som är såå skönt. Massören som jag går till är nog en av världens snällaste. Förra gången jag var där så var jag öm och irriterad efter en lång och hård cykling. Så till idag hade han kokat ihop någon salva som skulle kyla, förhindra och linda hudirritationer och som han gav till mig. Han tillverkar normalt sett eget liniment och egna massagekrämer så han vet nog vad han gör. 

Träning har jag ju numera slutat med men ändå åstadkom jag något som liknade våtdräktssimning och löpning:-). Idag har jag också både lunchat och sprungit med Daniel. Det senare har vi inte gjort på evigheter. Dock  sprang vi på lite olika intensiteter. När jag sprang i typ 1/2-marafart lufsade han omkring i marafart. Men det var trevligt sällskap... I morgon åker jag men hoppas ändå hinna med lite simning, packning (allt är nästan klart nu) och lunch med Daniel och Lars Andén eftersom vi åker relativt sent.  Självklart tar jag med datorn så ni kommer bli uppdaterade och något hinner jag nog skriva i morgon innan jag åker.

Idag var jag på kroppsbesiktning hos Raffi Sernholt som klämde, drog och knådade lite på mig samt knäckte några kotor i ryggen. På det hela taget tyckte han att jag verkade stark och i väldigt gott skick och undrade var han kunde sätta OK-stämpeln. I rumpan naturligtvis svarade jag - alla har väl sett "i tomteverkstan" när tomten okejar dockor i rumpan som kan säga "mamma"! Innan dess hade jag hunnit avverka en mängd ärenden och gjort lite inköp. Dessvärre hinner med största sannolikhet inte mina triathlonskor komma till tävlingen och jag har inga i dugligt skick! Pust för dessa transportfirmor! Träningsmässigt blev det bara 2h cykelintervaller med Tessan och Daniel som var jättestarka. Tack för sällskapet. En rolig detalj i sammanhanget är jag numera inte tränar. Något gör jag uppenbarligen eftersom pulsen går upp men Bosse förkunnade finurligt i parken igår att gårdagens pass liksom alla andra pass fram till tävlingen inte är träning - nej då skulle de se helt annorlunda ut :-)!

Var tog den underbara värmen vägen. Idag har solen strålat men värmen från igår är puts väck. Faktum är att den redan försvann igår kväll. När jag åkte till jobbet var det sommar, när jag åkte hem (lika barklädd som jag kom) var det helt plötsligt mulet, blåsigt och snorkallt och bara 13grader. Tur att jag snart åker till lite varmare breddgrader :-). Den här veckan och nästa kommer jag inte träna särskilt mycket men de pass jag kommer köra är nästan samtliga i tävlingsfart eller över. Igår vilade jag helt! I dag blev det iofs lätt bad på morgen och nu ikväll körde jag nästan 17km intervaller i lite olika farter. Med upp- och nerjogg blev det nästan 23km, vilket inte är så pjåkigt. Sista km av intervallerna gick på 1.31 eftersom jag då fick sällskap av Niklas Nilsson (forna SM-mästaren i Kalmar) som idag gästade parken. Det lustiga är att det inte alls kändes så snabbt. Jag tror nästan att det där loppet i helgen var precis vad jag behövde. Några sådana tävlingar till och kanske kan jag börja få upp farten lite :-).