Om gårdagens terapi bestod av kostnadsfri smultronplockning så var dagens terapi lite mer plågsam för plånboken. Idag var det rea i Karlstad och eftersom jag ändå bestämt mig för att åka in och simma så kände jag att jag likväl kunde fördriva tiden med lite shopping. Det blev lite underkläder och två par skor - inte helt oväntat kanske och det var nog tur att Lars inte var med eftersom han hade blivit galen. Han tycker nämligen på fullt allvar att det räcker att äga ett, kanske max två par skor :-). Men de var väldigt billiga och skoaffären jag var inne i var ruggigt bra, så bra att jag lätt kunde köpt fler par. Det blev ett par söta ballerinaskor och ett par med alldeles för höga klackar som jag nog inte ens kan ha på jobbet - vissa av mina kollegor brukar nämligen kommentera mina skor ibland (vissa brukar reta sig på att det låter när jag går men det struntar jag  i :-)), men detta paret är det nog bäst att de aldrig ser :-)!

Annars upptäckte jag nya smultronställen när jag var ute och sprang en sväng. Hm, kanske ska jag plocka dem i morgon, eller i övermorgon. Får se!

Idag har jag inte gjort mycket matnyttigt mer än klappat katten och hunden samt plockat smultron. Ja och försökt springa lite. Här på landet finns ingen stress och man hälsar på alla bilar man möter samt växlar några ord med de bybor man stöter på. Hade man gjort det i Malmö hade man blivit betraktad som en idiot. Men på landet gäller andra lagar. Jag minns när jag för första gången som liten lantis besökte Stockholm och åkte tunnelbana. Som den byfåne jag var kunde jag inte låta bli att stirra på folk omkring mig och förundras öven den döda blick alla hade. Inte förstod jag att människor ibland när det blir för mycket folk vill avskärma sig från varandra. Och att skapa en död intetsägande blick är ett effektivt medel för detta. Annars var det skönt att gå iväg några timmar för sig själv och terapiplocka en hel liter smultron och fundera igenom lite saker. Tack även ni som tröstat mig med snälla kommentarer. Det är skönt att ni finns :-)!  

...har invaderat min lekamen. Det är åtminstone så det känns. Jag har inte varit så uppåt på sistone och har därmed inte velat skriva här på bloggen. Synd att förpesta mer än nödvändigt. Loppet på Sollerö var inte direkt något att skriva hem om, så det undviker jag. Inte heller vill jag skryta om att mitt knä inte är speciellt bra, tvärtom är det ganska dåligt och jag har ikväll beslutat mig för att inte köra SM. Och inför det faktumet har jag varit väldigt deppig. Idag har jag fått behandling i Karlstad med en skum sorts apparat. Ca 30s innan kiropraktorn använde den sa han typ "du måste vifta med armen när det gör så ont att du inte kan stå ut, för den här behandlingen kommer inte att vara behaglig någon stans". Sedan fick jag öronskydd eftersom tryckvågorna som skulle spränga bort kalket dånade något förskräckligt. Som den sanna envisa smålänning jag är härdade jag ut, även om svetten lackade. Men det var ganska skönt, om än förvånande, att behandlingen inte varade längre än några minuter, men nog hade han rätt i att det inte var alls skönt. Enligt honom har jag drabbats av en form av hopparknä pga att jag har kalkavlagringar och artros på vissa ogynnsamma ställen (artrosen gör iofs mest ont inne i knät) på knät. Det kom väl knappast som en överaskning då jag efter min fallolycka på Lanzarote kan se knölarna lite var stans på knät. Enligt honom kunde jag vara bra om 5ve om jag vilade, vilket enligt mig var otänkbart (vilket han även förstod). Så nu har vi gjort någon kompromiss där jag ska låta bli att cykla, isa 20min efter varje löppass och gå på ytterligare 3behandlingar (sedan bara 1ggr varannan månad under off season) så det blir täta Karlstadsbesök för maskinen finns nästan bara här. Ja, och naturligtvis frågade jag efter vetenskapliga undersökningar av maskinen och de visade faktiskt bra läkresultat. Men han kunde inte garantera mig bättring eftersom det var tävlingssäsong, och jag balanserar tydligen på en mycket skör tråd iom att jag rör lite på mig då och då samt kommer köra ett och annat lopp. Vi får se hur resten av säsongen fortlöper men jag är naturligtvis hoppfull, skam  annars.

Roligt idag var annars att jag sett en hel hög med djur; en groda, 1älg, samt 2rådjur väldigt nära spatserande på vägen. Det märks att jag är i Värmland nu. Dessutom blir jag väldigt bortskämd av Lars föräldrar som göder mig med god mat och allt för mycket bullar och kakor. Igår var vi dessutom på en jazzinspirerad konsert med Rigomor och Christina Gustafsson som kommer härifrån. Har ni inte hört dem så kan ni visst göra det på "Allsång på Skansen".

Så nu ska jag snart ge mig av mot Sollerön och midsommarfirande/tävlande. Sådär skoj att sitta tokmånga timmar i en bil helt själv men det kan inte hjälpas. Jag får skruva upp musiken och vråla med - det gör jag alltid när jag är själv och även ibland när Lars är med. Och nä jag sjunger verkligen inte bra....

...var Daniels kommentar när Ryssland utökade sin 1-0 ledning några minuter in i andra halvlek. Eskil poängterade snarare faktumet att det var lika bra att Sverige förlorade med 3-0, för att de skulle förstå hur dåliga de var. Det är underbart att se på fotboll med likasinnade (läs fotbollsanalfabeter) eftersom man under matchen kan föra andra diskussioner än specifikt fotbollsrelaterade. Eskil är en av de mest underhållande individer jag för närvarande känner till, eller som Lars A en gång så tydligt uttryckte det: den mannen är ju galen :-)! Som vanligt vid Eskils sällskap fick vi ta del av flera kreativa formuleringar man kan sända till sin käraste via SMS. Eskil uttryckte även sin bestörtelse och bekymran över hur ordentliga och pryda seriösa idrottstjejer enligt hans sätt att se det är. Jag skulle kunna ge många exempel på goda citat, men min pryda inställning till ämnet förbjuder mig att yppa dem...:-)!

Så till ett par goda nyheter:

1. Idag körde jag ett fartpass bestående av ett gäng korta submaximala lopp med 4x45sek hård löpning insprängd. Det var jobbigt men kul samt en extra utmaning för huvudet eftersom man måste vara så dödligt fokuserad för att verkligen få ut allt. Vi kör den här typen av träningar väldigt sällan men jag gillar dem verkligen, vilket är lustigt eftersom jag kallar mig själv långdistansare :-)! Det bästa var ändå att det inte gjorde alls ont!!!!!!

2. Idag bytte jag även min gamla Look 585 mot en splitt ny babyblå Casati med rosa styrlinda och vit/rosa sadel. Nice. Jag hann även ut på en kort provtur och utan att överdriva så var det den skönaste linjecykel jag suttit på. Det var kärlek direkt. Dessvärre fick jag ganska snart punktering och eftersom jag numera inte äger punkagrejer (låg i den förlorade väskan) så fick jag gå hem.

I morgon åker jag upp till Sollerö och kanske, kanske kan jag ställa upp i det loppet. Fantastiskt i så fall. Raffis magic hands är helt otroliga.   

på jobbet innehållande mycket stillasittande och diskuterande. Det har nämligen varit enhetsmöte i dagarna två och jag är nog inte den enda som under dagens eftermiddag kände mig snudd på tom i huvudet. Gårkvällen var däremot väldigt trevlig då vi hade sommarfest och avtackning av en kollega som går i pension. Vad som är mindre trevligt är att det tydligen under natten till idag varit inbrott på vinden. IGEN!!!!!!! När jag fick lappen med information i brevlådan fullkomligt flög jag upp på vinden för att se om något fattades. Det räcker ju med att flygbolaget slarvat bort Lars cykel, mina hjul, lite verktyg, pump, hjälp, skor och en hög med kläder. Hade jag dessutom blivit av med min snygga cykel hade lagt mig och vrålat på golvet som en 6åring i trotsåldern. Tack och lov stod den kvar men ett av våra förråd var uppbrutet, dock kunde jag inte se ifall något fattades. Det är lite svårt att veta bara sådär.  Idag har jag även varit på behandling hos Raffi Sernholt. Han hittade inget fel på mitt knä men däremot en bakåtrotation av bäckenet på ca 2cm. Efter det testsprang jag några minuter och visst, det gör ont men jag hoppas och tror ändå att efter några dagar så kan det bli bättre. Musklerna  måste få lite tid att lägga sig rätt och slappna av. Nu är jag vråltrött och tänker sova innan jag ska upp och jobba igen....

Gårdagen började med lite kall simning - även om bassängen är varm så är inte luften det. Sedan gjorde jag något som låter heldumt. Jag fick för mig att springa Malmö 10km. Anledningen var att det ingår i Skånes GP där man i totalen kan vinna lite prispengar. Jag hade aldrig ens övervägt tanken om jag inte på fredagen lyckats springa 12km i skaplig fart (6km med snitt 3.45) utan att det gjorde ont. Däremot kunde jag inte cykla mer än 3minuter förrän smärtan gjorde sig påmind - konstigt! Jag kände att om jag bara kunde ta mig under för mig "skam" 40min så hade jag en god chans att kamma in lite välbehövliga poäng (ja och så måste man ställa upp i ett visst antal tävlingar för att få vara med oss sloss om pengarna i totalen) för att placera mig bra i GP:t. Men jag hade även lovat mig själv att bara springa så fort knät tillät och bryta ifall jag fick ont. Strategin var även att värma upp så lite som möjligt för att på så sätt "spara" knät. Jag joggade några minuter och töjde lite, det var allt.

Loppet gick vansinnigt lätt. Det kändes som om det var nerför och medvind i 7km och uppför och motvind i typ 3km. Fast som Lars A sa, "ja det är väl inte konstigt att det kändes så, det är på den här typen av underlag vi alltid tränar". Vid 5km högg det till i knät och inom mig skrek en röst "åh nej inte nu när det går så bra"! Men efter några hundra meter försvann det onda. Då hade jag kommit ikapp forne triathleten och SM-guldmedaljören i Kalmar, Niklas Nilsson och urstarka och trevliga Therese Hagersjö som slog mig i Helsingborg Springtime. Därefter fick jag utmärkt pacing av Niklas, som förvisso taskigt nog spurtade ifrån mig med en 6s. Jag  vann loppet på 36.58, vilket är nytt personbästa för mig och jag kan inte vara annat än toknöjd!!! Jag förstår inte alls hur jag kunde springa så fort när jag inte tränat på 3veckor efter Brasilien, och inte kört fart på jättelänge (om man räknar bort några km den här veckan). Kroppen är allt bra lustig. Ändå är jag fullkomligt övertygad om att det finns mycket mer i kroppen :-)! Under nerjoggningen med Daniel (som äntligen slog personligt rekord, 34.11, vilket han borde gjort för länge sedan) kom så smärtan i knät och jag påmindes om vilken tur jag ändå haft som hållt hela loppet. Bifogar en svettig bild från prisutdelningen.  

På kvällen såg vi på fotboll och åt god mat hemma hos Anna i Helsingborg. Därefter utforskade vi Helsingborgs uteliv ett par timmar innan jag begav mig hem för att sova ut efter en hektisk dag.

Idag lyckades jag åstadkomma något som liknade löpning i 12km. Cykel var det värre med då det började göra skitont efter 3minuter. Min diagnos är nog fortfarande att något ligger fel, men nu lutar jag mer åt att det är patella som flyttat på sig - det har den gjort tidigare och det är inte skönt när den ligger och skaver mot ledkapselkanten. Sist tog det 8a veckor att få ordning på det, hoppas att det inte tar lika lång tid nu - om det nu är det. På tisdags ska jag träffa Raffi, han har hjälpt mig förut när ingen annan kunnat. Hoppas att han kan göra något liknande nu.

Annars höll jag på att sätta fredags-sushin i halsen när jag inte kunde komma på var min prischeck på 3000dollar från IM Brazil tagit vägen! Inte en så liten nätt summa att slarva bort. Jag trodde mig veta var jag lagt den - men icke! Det var bara att leta, leta, leta, dock utan resultat. Lars hjälpte mig senare på kvällen, men även han utan resultat. På frågan om han flyttat den svarade han naturligtvis - Absolut inte! Så, hittade jag den precis nu! Den låg i ett kuvert från X-change innehållande lite Reais och Euro. När jag visade Lars kuvertet svarade han: ja just det ja, jag flyttade den till ett säkert ställe, det hade jag glömt!!  

Här kommer ytterligare ett par bilder resten får ni se på hemsidan.....