Gästbloggare: Daniel Runemalm

Tittar ut över den bedårande utsikten. Långt nedanför springer två älgtjurar genom den glesa skogen. Eftersom jag har stått stilla en stund börjar det bli kallt. Är också stel efter den tuffa klättringen uppför.

Vänder mig om och fortsätter klättringen. Det blir brantare och brantare samtidigt som mjölksyran börjar komma. Närmast besatt av att nå toppen från denna svårtillgängliga bergssida gör att kicken blir än större. 

Efter ett tag är det så brant och svårklättrat att jag inser att jag inte kan ta mig ner samma väg jag kommit. Tänker inte så mycket på det just då. Ser inte toppen, men utgår från att det inte är mycket kvar. Klättrar vidare och fortsätter mödosamt i den allt större lutningen uppåt.

Det börjar blåsa allt mer och jag känner hur temperaturen sjunker. Plötsligt har jag nått någon slags snögräns. Känns overkligt med tanke på att det är en vecka kvar till midsommar. Det blir mer och mer snö, samtidigt som det kommer mer fasta bergsformationer.

Snart går jag uteslutande i snö och det är nu så brant att jag sparkar in med kängorna i snön och hugger in händerna för att få grepp. Inser nu också, för första gången, att jag är ett lossnande sten- eller snöblock ifrån en mycket allvarlig skada - i bästa fall. 

Adrenalinet pumpar mer och mer. Håller mig ändå kall och arbetar metodiskt och systematiskt. Trots benens skrikande ansträngning stannar jag inte och vilar. Inser att det just nu vore ett sämre alternativ och stanna, hämta andan och fundera mer på allvaret i den situation jag befinner mig i.

Efter tjugo minuter börjar det bli dimmigt. Fryser också om händerna efter att den våta snön trängt in genom mina fingervantar. Kommer till en brant klippvägg med mycket snö i en kil, som löper vid sidan av. Funderar en kort sekund på om jag ska välja klippväggen eller snöväggen. Beslutar mig för snöväggen. Det tar tio minuter att forcera väggen och när jag sticker upp näsan över kanten har jag nått toppen.

Häver mig över, rullar runt på rygg och stirrar upp i dimman. Ligger alldeles stilla. Vinden blåser kraftigt och efter någon minut börjar jag skaka av köld. Rullar runt på mage och häver mig upp i knästående. Det gör ont i kroppen och först nu känner jag hur otroligt tuff klättringen faktiskt var. Tittar på klockan och inser att det tagit över två timmar av nära oavbruten klättring.

Med fubbliga fingrar lossar jag min extratröja, som jag knutit runt magen. Tar på mig den och en mössa, som legat i fickan. Tittar runt omkring och ser inte mycket. Börjar gå mot den västra sluttningen, som jag på förhand vet är mindre brant än den södra, som jag just kommit upp från.

Efter ett tag har musklerna blivit lite mjukare och jag ökar farten. Kroppsvärmen börjar komma tillbaka. Kommer till den östra kanten och ser att det är fullt med rullgrus och småsten hela vägen nerför. Börjar gå och det tar ett tag att komma ner. Vaderna tar emot.

Efter en halvtimme kommer jag tilll en stor dal som spränger in genom berget. Den är alldeles isig och snötäckt. Funderar en stund och då slår det mig att det är en gigantisk vattenmassa som frusit till is. Går ut på isfloden och ser att den följer hela vägen nerför berget. Tar sats och springer nerför. Bakom en krök blir det brant och jag kastar mig och glider fort ner på byxbaken. Tjoar och skriker högt av förtjusning. Slutligen brakar jag rakt in i en snövall. Reser mig upp med ett stort flin och borstar snö från ansikte och nacke. Tittar upp och ser en ren stå på en otroligt brant klippavsats 50 meter upp i sluttningen. Fattar inte hur den kommit dit.

Fortsätter att ömsom jogga och ömsom glida nerför isfloden till jag når trädgränsen. Där upphör snön och isen och jag går genom den glesa skogen. Efter en timme når jag vårt läger. Utmattad sjunker jag ner med en kopp te, som mina vänner tillagat. Klockan är snart halv elva på kvällen, vilket inte märks av med tanke på midnattssolen.

En ny dag i paradiset har avslutats.

tills jag får gå hem. Sitter just nu och laddar inför sista föreläsningen som ironiskt nog ska handla om motivation. Just nu vill jag inget hellre än att gå hem och lägga mig och sova - är lite trött eftersom jag låg, klarvaken och stirrade upp i taket mellan 2-6 i morse. Den här veckan ska bara överlevas för efter den ser jag en ljusning i horisonten :)! Tur att jag ska totalvila från träningen den här veckan också :)!

Så småningom tänkte jag även publicera lite bilder från resan :)!

Gästbloggare: Daniel Runemalm

Senaste tiden har insamlandet av vuxenpoäng gått ganska bra. Bland annat kan nämnas att Finansportalen numera återfinns bland "Favoriter" i verktygsraden. Gud vad smidigt man kan jämföra bankernas boräntorn! Korta och långa och tvååriga och tjugoåriga och en och annan dollarkurs.

Sen ett par månader tillbaka har jag också Ica-kort. Givetvis utan bank-funktionen, där man ska sätta in pengar och få kredit och annat sånt jox som är helt onödigt. Det räcker ju utmärkt med ett enda bankkort! Och kredit är skit. Min filosofi är att man handlar bara för så mycket pengar som man får på kontot varje månad.

Ica-kort är istället mycket bra för en anna sak, nämligen Shop-express. I teorin är idén helt överlägsen! Att själv scanna och packa sina varor är ju ett otroligt tidssparande avtryck i vardagen!

Att slippa köa bakom elvabarnsfamiljen med tre överfulla kundvagnar med coca cola och chips och istället gå fram till shop-expresskassan och bara dra kortet och säga hej då är utan motstycke överlägset!

Men det finns ju nackdelar också. Det tar oceaner av tid för mig att väga och skriva ut prislappar i frukt- och gröntavdelningen. Där står jag, med dussinet kassar med frukt och grönsaker och ska väga den ena efter den andra, skriva ut lappar och scanna och päronen ramlar ur påsen och rullar åt alla håll och bakom mig ringlar kön lång och jag tänker att kassörskan är tusen gånger bättre på det här än mig.

Så nu måste jag träna. Träna på att bli bra på att shop-expressa frukt och grönsaker. Ica-Maxi stänger 20.00 I am on my way! 

Idag ar det thanks giving har, helt onodigt tycker vi eftersom det innebar att allt ar tokstangt och omojliggor shopping. Dock har vi bestamt oss for att ta seden dit vi kommer och om nagra timmar ska jag darfor ga och avnjuta min livs forsta thanks giving-middag med kalkon, stuffing och sant dar :)!

Fran borjan hade vi aven tankt besoka Las Vegas men det far vi dessvarre spara tills nasta gang, eftersom det ar ganska langt dit. Vi valde G.C istallet och det var inte fy skam. I morgon aker vi hem till Sverige igen. Faktum ar att det ska bli ganska skont att komma hem, trots att jag nasta vecka kommer jobba som en tok.....

Idag har det varit bara nagra fa plusgrader och sporegnat hela dagen. Lustigt att det kan skilja sa mycket i temperatur pa sa korta avstand, men det ar hojden som gor det. Grand Canyon var magnifikt och jag ar verkligen glad att vi tog oss tid att aka upp hit. Dessutom var bade Tove och jag glada over att man kunde kora runt hela (man kan ga ner i den ocksa forstass) eftesom vi bada har lite ont i vara ben :)! Efterat bjod Tove mig pa fodelsedagsmiddag - harligt! Och just nu har vi krypit ner i sangen, laser bok (snart) och ater amerikanska jattekakor och dricker te. Ganska mysigt eller hur?

Igar pa Victorias Secret berattade Tove att expediten fragat om hon tyckte det var dyrt i USA, varpa Tove svarade att det var mycket dyrare nu sedan dollarn stigit i varde jamfort med den svenska valutan. Expediten nickade och sa "aha sa er dollar ar mycket dyrare an var dollar"!

Nasta gang jag aker till USA ska jag bara ha med mig skunkiga klader som jag kan slanga och sedan ersatta med allt nytt jag anda kommer att kopa :)! Storsta problemet nu ar att fa med allting hem utan att betala extra pa flyget. Vi aker med Brittish airways som tillater tva bagage om max 23kg. Pa vagen hit slapp vi betala for cykeln eftersom den vagde under 23kg. Problemet ar att jag gjorde rookie-misstaget att ta med en for liten resvaska sa nu ar den full. Helst vill jag  inte lagga mer grejer i cykelvaskan med tanke pa overvikten - vilka problem man kan ha i dagens konsumtionssamhalle :)!

Nu har Ted lamnat oss och snart aven Jocke. Tove och jag kommer stanna nagra dagar extra och ar just nu pa vag mot Sedona och Grand Canyon. Dar uppe ska det vara sno, vilket kommer bli smartsamt :)!!!

Proffsen startade 10min före alla age groups. Luften var kall, det var mörkt och vattnet höll en temperatur på ca 18grader. Det var inte direkt med längtan jag hoppade i vattnet för att ta mig till simstarten. Starten gick och kvar var typ bara jag, kändes det som. På två minuter kändes det som om hela startfältet var 200m bort. Jag simmade själv  till vändpunkten ungefär då några snabba age groups började klättra upp min rygg. Upp ur vattnet var jag nästan sist och första delen av cyklingen hade jag svårt att trampa pga att jag frös jättemycket. Cykelbanan var en trevarvsbana vilket medförde att jag som var så långt bak i fältet redan på första varvet fick trängas med hopar av motionärer som hellre körde i grupp än höll sig till den bestämda 10m draftingregeln. För att undvika att drafta körde jag därför ut men när jag skulle försöka köra om dem så ökade de farten och jag fick straff för blocking.  På premötet hade denna fråga tagits upp och arr. lovade då att ha överseende med detta eftersom de var medvetna om problemet. Nåväl, jag fick cykla till  skamtältet :) och ta mitt tidsstraff. Efter det tog det ett tag innan jag fick tillbaka mitt fokus. Det är jättebra att de är uppmärksamma och angelägna att ge alla samma förutsättningar men jag tror att mycket av den här typen av straff hade kunnat undvikits om vi startat typ 30min före age groupsen. Löpningen gick däremot väldigt bra, i två varv. Banan var betydligt lättare än i Brasilien men underlaget, betong, var skoningslöst för benen. Sista varvet var en plåga och trots mitt mantra  "snabba fötter" kan jag inte påstå att fötterna var så snabba. Men jag är jättenöjd med tiden som var 4de bästa i ett fält med flera av världens bästa IM-löpare.  Dessutom tror jag att den kan förbättras ytterligare. Men mest angeläget nu är att förbättra simningen. Jag har aldrig simmat så mycket som jag gjort den senaste tiden och ändå ger det inte utlag i öppet vatten :(.

Ted som varit sjuk innan loppet gjorde en kanoninsats och Jocke kunde sammanfatta dagen med en tuff dag på kontoret. Trots det har de hållit humöret uppe fantastiskt bra. Tove däremot piskade en stor del av proffsfältet och kammade hem 5e platsen.

Idag har vi varit och shoppat massor. För första gången någonsin har jag köpt klart alla julklapparna redan i november, istället för som brukligt 2dagar innan julafton. Nu väntar grand canyon, lite säsongsvila och mycket jobb....

Tack alla som önskat mig lycka till! Nu är cykeln inlämnad, fötterna rastade en 25min och cykeln i 20min. Nu återstår bara att raceladda med mat på Pita Jungle så att jag kan köra fort i morgon och hoppas på att kroppen håller och har en bra dag. Det ska bli skönt att få röra på sig eftersom jag börjar känna mig rastlös och som en michellingubbe efter allt ätande och stillasittande. Det är naturligtvis en svag överdrift men det känns så. I morgon 14.50 svensk tid får ni hålla tummarna för följande startnummer:

Tove: 81

Ted: 49

Jocke: 45

Camilla: 87

So long !